Vila i frid farfar

I morse dog farfar.

Pappa ringde vid 8 och berättade det för mig.

Han hade somnat in kvar i 5 imorse. Han har mått dåligt i drygt två år, så kanske var det skönt för honom att äntligen få bli fri från smärtor.

Vi var lite förberedda på att det inte var långt kvar för farmor hade pratat med mamma häromdagen. Men jag trodde inte att det skulle hända såhär snart.

Farmor ringde kvar över 5 och pappa svarade. Först tappade han telefonen och sen fick han tag i den igen. Det första farmor frågade var om han tappade telefonen, och pappas svar blev ja jag låg ju och sov.

Att ett samtal börjar så när det följande kommer att bli att farfar somnat in.

På ett sätt är det så hemskt att livet tar slut bara sådär en dag. Men samtidigt om personen mår dåligt kan det vara skönt att få lämna jordlivet.

Jag vet inte hur jag ska reagera riktigt. Jag har inte fått nåt grepp av att han inte finns längre. Först kändes det som en chock. Att det inte har hänt. Men först nu börjar det smälta in.

Pappa har en bild som hans bror mejlade honom, som är precis efter att farfar somnat in. Han ser fridfull ut säger pappa, men jag förmår mig inte att titta på den ännu.
Då kommer jag inse att det är på riktigt. Vill nog inte inse det ännu.

VILA I FRID FARFAR!

Nils Gunnar Jönsson
1930.07.03 - 2008.01.22

Du är saknad av fru, barn, barnbarn, barnbarnsbarn, annan släkt och vänner!
Hoppas du mår bra nu och känner dig fri!

Puss