Suck!

Jag är trött och smågrinig. Eller inte grinig men inte på gott humör iaf. Eller jag var det när jag vaknade men nu så känns det sådär hopplöst igen, så som det gjorde igårkväll.

Vill inte! Så trött på allt! Jag vill tillbaka, men det vill jag inte heller! För jag trivs. Känner mig så splittrad! Vad ska jag göra? FAN! Ingen mening med nånting. Vill också.

Kan inte berätta, kan inte förklara, inte nånting utan att det ska bli fel. Vad finns det att förstå? Det ligger i mitt hjärta och min hjärna denna jävla splittring!

Det känns så skönt när det bara är vi, för då kan man skita i allt annat. Hela jävla världen som ändå inte går ihop.
Men sen när man kommit hem, då är det inte samma sak. Då hör man om allt annat. Allt som händer i världen. Då känns det lönlöst.

Inte mycket att förstå utifrån dethär, men det är nåt iaf.
Men som vanligt. Varför just jag?

Dessutom allt går i tre. Tredje olyckan kom igår. Farfar har inte långt kvar sa dom igår :(

Ha en bra dag.
Puss