Jag har känt det dåligt men inte så här dåligt, inte vad jag kan minnas i alla fall.
Denna natt har varit mycket sömnlös. Eller jag har ju sovit också.
Varför förföljd av hemska mardrömmar, vaknat, känt en kall känsla i kroppen.
Precis som att allt var på riktigt.
Varför var allt så onödigt igår? Jag kunde lika gärna varit tyst. Jag sa ju vad som kunde hända. Och ändå var du villig att ta den chansen och sen förvärrades allt.
Varför känns det som att du ska få reagera på saker men inte jag? Varför kan jag inte få vilja prata om det hellre än att sopa det under mattan?
Jag mår verkligen skit idag. Jag har ont i magen, haft det hela natten. Jag är trött men kan inte sova.
Jag mår skit över mig själv, över mitt liv, över hur det kan bli såhär mellan oss.
För mig är livet värdelöst nu. Och så kommer det att kännas tills detta försvinner.
Bara så du vet, jag saknar dig! Du förstår nog inte hur ont detta gör.
Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar